Cyklade ju vättern i helgen. Och det var hemskt. Jag vet inte om jag kan börja ändra mig och säga att det var kul. För jag kommer ihåg mina tankar under loppet, och dom var inte glada!
Iaf så var målet under 20 timmar, vilket jag också lyckades med, jag cyklade på 16 tror jag. Så nu sitter jag här, med ömmande knän, skavsår, (både på fötter och i rumpan), ont lite här och där.. Det var häftigt att cykla vättern. Men vi få fasen se om jag gör det igen. Tankarna på att bryta var där hela tiden och hela tiden uppför...
Nee, nu får man försöka göra något vettigt när man äntligen är hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar