Efter igår- återhämtad, både fysiskt (tror jag) och psykiskt.. hoppas jag..
Det var en sådan besvikelse jag nästan aldrig varit med om. Sjunka genom jorden, födas på nytt, dö igen och så vidare. Idag tog jag ut min ilska och besvikelse genom trötthet och fantastiska människor.
Hur människor kan beröra är helt fantastiskt.
Man ger något och får tusen saker tillbaka. Att man kan ha sån stor betydelse på två sekunder, från en nollställd till Superleende.
Det var det som gjorde min dag. Alla ögonblick med människor, att se, att prata, att röra...
Det var det som gjorde det,
together we are, what we can't be alone..
Det är det finaste jag har hört.
Det var det finaste jag sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar